Att bjuda in andra till islam (da‘wah)
Förtjänster med att bjuda in andra till islam
Att engagera sig i da‘wah (inbjudan till islam) är tveklöst en av de i Guds ögon främsta handlingarna och rekommenderas starkt i Koranen och Profetens sunna:
- Da‘wah är en väg till framgång i detta liv och i livet efter detta. I Koranen sägs: Bli till en gemenskap av människor som bjuder in till det som är gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:104)
- Ingen har bättre ord än de som gör da‘wah. I Koranen lovordar Gud l sådana människor: Vem talar ett skönare språk än den som kallar [människorna] till tron på Gud, som lever ett rättskaffens liv och som säger: «Jag hör till dem som har underkastat sig Guds vilja?» (Sura al-Fuṣṣilat, 41:33) Det står därmed klart att det inte finns någon vars ord är bättre än den som bjuder in människor till sanningen, ty den personen är dessa människors vägvisare till deras Skapare och Herre och den som för dem ut ur vilseledningens mörker och in i trons ljus.
- Arbete med da‘wah vittnar om ens acceptans av Guds påbud: För att kunna välja bästa möjliga tillvägagångssätt för inbjudan ska en person som ägnar sig åt ett sådant ädelt arbete bjuda in till islam med klokskap, försäkra sig om att känna till personligheten hos den eller dem han vill bjuda in och sedan tala med dem på det mest vänliga och respektfulla sätt.
- Arbete med da‘wah var det som alla Guds sändebud utan undantag gjorde. Den främste av dem var profeten Muhammed b som Gud l sände som vittne för människor och för att berätta för de troende om stor belöning i livet efter detta, varna de icketroende om sträng bestraffning, och sprida sitt ljus till hela mänskligheten. I Koranen sägs: Profet! Vi har sänt dig som ett vittne för sanningen och som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och som den som på Vårt uppdrag kallar [människorna] till Gud, och som en ledfyr [för de vilsegångna]. Förkunna för de troende budskapet att Gud har mycken nåd i beredskap för dem. (Sura al-Aḥzāb, 33:45-7)
- Att bjuda in människor till islam är en källa till obegränsat gott. Om du leder en människa till islam får du sedan belöning för den människans böner, gudsdyrkan och spridande av kunskap till andra. Profeten b sa: ”Var och en som bjuder in till vägledning får motsvarande belöning som den som följer vägledningen, utan att belöningen på något sätt reduceras för någon.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 2674)
- Den belöning som Gud l har i beredskap för dem som bjuder in andra till islam är långt bättre än alla förnöjelser i denna värld, ty en sådan belöning komer från Gud själv, den Givmilde, som kommer att ersätta dem i överflöd för en så ädel ansträngning. I Koranen sägs: Men om ni vänder ryggen [åt mina varningar, tänk då på att] jag inte begär någon lön av er; jag väntar ingen lön från någon annan än Gud, och jag har blivit befalld att vara en av dem som underkastar sig Hans vilja.» (Sura Yūnus, 10:72)
Kvalifikationer för att kunna bjuda in andra till islam på rätt sätt
Gud beskriver ett korrekt sätt att arbeta med da‘wah som karaktäriserat av vissa kvaliteter som skiljer det från andra arbeten och uppgifter. Dessa kvaliteter är följande:
- Insikt och kunskap
En som bjuder in till islam (en dā‘iyah) måste vara kunnig i den sanning till vilken han bjuder andra och tydligt presentera gudomliga instruktioner grundade på klara belägg. I Koranen sägs: Säg [Muhammed]: «Detta är min väg: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt att dyrka Gud - jag och de som följer mig. (Sura Yūsuf, 12:108)
Han behöver inte veta många saker innan han börjar bjuda in människor till islam. Varje gång han lär sig någonting nytt ska han lära ut det till andra. Om han till exempel lär sig om nödvändigheten av att inte sätta någon eller något vid Guds sida bör han förmedla denna information till andra. På samma sätt ska han om han lär sig något om några aspekter av islams skönhet förmedla detta till dem. Kort sagt ska han vidareförmedla allt han lär sig om islam även om det bara är en enda vers ur Koranen. Profeten b sa vid ett tillfälle: ”För vidare det som ni lär av mig [till andra], även om det [som ni har lärt er] är en enda vers ur Koranen.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 3274)
Så gjorde Profetens följeslagare. Under några dagar lärde de sig islams principer och sedan återvände de till sina folk för att bjuda in dem till islam och väcka deras intresse med hjälp av sin höga moraliska karaktär.
- Visdom
I Koranen sägs: Kalla [människorna, Muhammed] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt… (Sura an-Naḥl, 16:125) Visdom är förmågan att utifrån den erfarenhet och kunskap man besitter fatta kloka beslut och ge goda råd vid rätt tidpunkt och plats.
Utifrån de skillnader som finns mellan människor i fråga om karaktär och förståelsenivå måste den som bjuder in till islam välja en lämplig metod och invänta rätt tillfälle för att vinna över dem.
Han måste närma sig dem med mildhet och medkänsla och föra ett lugnt och balanserat samtal som inte uppammar negativa känslor och hat. Det är därför Gud l påminner Sitt sändebud b om de gåvor Han har skänkt honom genom att göra honom mild mot människor. I Koranen sägs: I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:159)
Att bjuda in familjemedlemmar och släktingar till islam
Den som har blivit vägledd till islam måste göra sitt bästa för att bjuda in sina familjemedlemmar och släktingar till religionen, ty de är honom närmast och kärast. Han bör tålmodigt stå ut med de svårigheter han kan möta medan han gör det, och använda alla möjliga sätt för att visa dem sanningen. I Koranen sägs: Uppmana ditt folk att förrätta bönen och förrätta den du [Muhammed] utan att förtröttas. (Sura Ṭā Hā, 20:132)
Vissa som bjuder in till islam kan upptäcka att människor som de inte är släkt med reagerar positivt på deras inbjudan medan de närmaste släktingarna är mycket negativa, något som vållar dem en hel del stress och besvikelse. Den som är framgångsrik i sin da‘wah ger dock aldrig upp hoppet utan gör sitt bästa för att vägleda dem till sanningen, använder olika metoder och tekniker och ber också under de dystraste omständigheter Gud l att leda deras hjärtan rätt.
Profeten b gjorde just så med sin farbror Abu Ṭālib. Han lät ingen sten ligga ovänd i sin strävan att bjuda honom till islam, och han fortsatte att göra det fram till de sista ögonblicken i hans liv. När Abu Ṭālib låg på sin dödsbädd bönföll Profeten b honom: ”Kära farbror, säg lā ilāha illa Allāh (ingen har rätt att dyrkas utom Gud) så att jag kan ingripa för dig på Domedagen.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 3671; Ṣaḥīḥ Muslim: 24) Abu Ṭālib ville dock inte göra det och dog som polyteist. Det var i detta ögonblick som Gud l uppenbarade versen: Du kan inte leda dem du älskar [Muhammed] på rätt väg, men Gud leder den Han vill. Och Han vet bäst vilka de är som är villiga att låta sig vägledas. (Sura al-Qaṣaṣ, 28:56) En ny muslim ska så snart han har antagit islam bygga starka och sunda relationer med sina släktingar och bekantskaper, muslimer såväl som ickemuslimer. Han ska också förevisa en hög moral i sitt umgänge med dem. Islam är inte en kallelse till att isolera sig och dra sig undan socialt liv. Att vara vänlig mot människor och förevisa en hög moral i umgänget med dem är sannerligen det bästa sättet att introducera dem till den storslagna religion med vilken profeten Muhammed b sändes för att fullkomliga den goda karaktären. Förevisande av hög moral och gott uppförande måste börja hemma i familjen. (se sida 222 och kapitlet ”Din moraliska karaktär”. )