Bönen

Det arabiska ord (ṣalāh) som brukar användas för att beteckna bön betyder bokstavligen åkallan. Det är den förbindelse en muslim upprättar med sin Herre och Skapare, och utgör den allra vackraste manifestationen av att helt underkasta sig Gud l, vända sig till Honom och söka Hans hjälp och stöd. När en muslim står i bön inför sin Herre och åkallar och minns Honom fylls hans sinne med ro. Han blir medveten om sin djupa känsla av tomhet och denna tillvaros värdelöshet och förgängliga natur, och erkänner sin Herres storslagenhet och den oändliga nåd som Han har visat honom. Denna bön manar och hjälper honom sedan att hålla sig till de gudomliga principerna och sky orättfärdighet och synd. I Koranen sägs: Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. (Sura al-ʻAnkabūt, 29:45)

Bönens ställning och förtjänst i islam

Bönen (ṣalāh) är onekligen den främsta och mest upphöjda dyrkanshandlingen. Den upptar inte bara kroppen utan också hjärtat, sinnet och tungan. Dess oöverskådliga betydelse kan förstås på en rad olika sätt:

Bönen har högst ställning

1. Bönen utgör islams andra pelare. Profeten b sa: ”Islam har byggts på fem [pelare]: att vittna om att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Guds sändebud, att förrätta bönen, att betala den föreskrivna allmosan, att företa vallfärden till Helgedomen, samt att fasta under ramadan.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 8; Ṣaḥīḥ Muslim: 16) Dessa är de pelare på vilka islam är fast uppfört, och en pelare är en stötta som bär upp en byggnad utan vilken byggnaden skulle kollapsa.
2. Skriftliga belägg från Koranen och Profetens sunna säger oss att böneförrättandet är den handling som skiljer muslimer från ickemuslimer. Profeten b sa: ”Det som gör en person till en icketroende är försummelse av bönen.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 8; Ṣaḥīḥ Muslim: 16) Han sa också: ”Det som står mellan oss och avgudadyrkan är böneförrättandet. Den som avstår från det är en icketroende.” (Sunan at-Tirmid̂ī: 2621; Sunan an-Nasāʼī: 463)
3. Gud l föreskriver för de troende att förrätta bönen under alla omständigheter efter bästa förmåga – oavsett om de reser eller är hemma, om de är sjuka eller vid god hälsa, eller om det råder krig eller fred. I Koranen sägs: Förrätta regelbundet [de dagliga] bönerna. (Sura al-Baqarah, 2:238) Gud l beskriver Sina trogna tjänare som de ”som slår vakt om bönen”. (Sura al-Mu’minūn, 23:9)

Bönens förtjänster

Gud l föreskriver för de troende att förrätta bönen under alla omständigheter, också i tider av krig och katastrofer.

Skriftliga belägg från Koranen och Profetens sunna vittnar om bönens många förtjänster. Följande är några av dem:

1. Den suddar ut mindre synder. Profeten sa: ”De fem dagliga bönerna och fredagsbönen fram till nästkommande fredagsbön suddar ut de mindre synder som begås under den tiden, på villkor att man håller sig borta från de större synderna.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 233; Sunan at-Tirmidhi: 214)
2. Den är ett ljus som lyser upp en muslims tillvaro, vägleder honom mot allt som är gott och håller honom borta från ont. I Koranen sägs: Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. (Sura al-ʻAnkabūt, 29:45) Profeten b sa också: ”Bönen är ett ljus.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 223)
3. Den är det första människor kommer att tillfrågas om på Domedagen. Om den godtas kommer deras övriga handlingar godtas, men om den inte godtas kommer ingen annan handling godtas. Profeten b sa: ”Det första Guds tjänare kommer att ställas till svars för på Domedagen är dennes böner. Om de godkänns kommer också övriga handlingar att godkännas. Om de däremot underkänns kommer också övriga handlingar att underkännas.” (at-Tabarānīs al-Mu‘jam al-Awṣaṭ: 1859)

Vem är skyldig att förrätta bönen?

Varje könsmogen och psykiskt frisk muslimsk man eller kvinna utan mentala funktionsnedsättningar är skyldig att förrätta den föreskrivna bönen. Menstruerande kvinnor och kvinnor som har de blödningar (avslag) som inträder efter barnafödsel är dock undantagna, och är efter att blödningarna har upphört och de har renat sig heller inte skyldiga att ta igen de böner som de har missat. (se kapitlet ” Den större rituella orenheten och helkroppstvättningen (ĝusl)”98)

Könsmognad eller pubertet avgörs av följande indikatorer:

Vilka villkor ska uppfyllas innan bön förrättas?

1. Att avlägsna fysisk och rituell orenhet (se kapitlet ”Rening från fysisk orenhet”93)

2. Att vara rätt klädd och täcka sin ‘awrah, dvs. sina privata delar.

‘Awrah ska täckas med kläder som varken är tajta, små eller genomskinliga.

För bön finns tre typer av ‘awrah:

För en vuxen kvinna: Hela kroppen utom ansikte och händer betraktas som ‘awrah.

För ett barn: Genitalierna och bakdelen betraktas som ‘awrah.

För en vuxen man: Området från naveln till knäna betraktas som ‘awrah.

I Koranen sägs: Söner av Adam! Anlägg vårdad klädsel var gång ni går till bön. (Sura al-A‘rāf, 7:31) Kläder som täcker de privata delarna – ens ‘awrah – är ett minimum i det offentliga.

En muslimsk kvinna som förrättar bön måste täcka hela sin kropp utom ansikte och händer.

3. Att vara vänd i böneriktningen (qiblah)

I Koranen säger Gud: Var du än har börjat din färd, vänd därför ditt ansikte mot den helgade Moskén… (Sura al-Baqarah, 2:149)

Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider. (Sura an-Nisā’, 4:103)

• Den riktning (qiblah) i vilken muslimerna vänder sig i bönen är mot Kaba, en kubformad byggnad i den Helgade moskén i Mecka. Helgedomen, till vilken profeterna har gjort en pilgrimsfärd, uppfördes ursprungligen av Abraham. Det är sant att Kaba är en stenbyggnad som varken kan göra gott eller ont, men när Gud l föreskriver att muslimerna i bönen ska vända sig mot den fungerar den som en gemensam fokuseringspunkt.
• Den som ser Kaba är ålagd att vända sig i riktning mot den. Den som är för långt bort för att kunna se Kaba och till exempel befinner sig i ett annat land, är dock bara ålagd att vända sig mot Mecka. Bönen är fortfarande giltig även om en smärre avvikelse från qiblah har skett. Profeten b sa: ”Allt mellan öst och väst är qiblah.” (Sunan at-Tirmid̂ī: 342)
• Om det är omöjligt att vända sig i rätt riktning, är det inte längre ett villkor att göra det, ty det som är föreskrivet blir det normalt inte när oförmåga föreligger. I Koranen sägs: Frukta därför Gud efter måttet av er förmåga… (Sura at-Taĝābun, 64:16)

4. Att tiden för bönen har infallit

Bönen är ogiltig om den förrättas innan tiden för den har infallit, och att dröja med den bortom dess fastställda tid är strängt förbjudet. I Koranen sägs: Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider. (Sura an-Nisā’, 4:103)

I samband med denna punkt måste följande beaktas:

• Det är bättre att förrätta bönen så snart tiden för den har infallit.
• Den måste förrättas inom ramen för dess fastställda tid.
• Om man missar någon bön till följd av sömn eller glömska måste man genast ta igen den.

De fem föreskrivna bönerna och tiderna för dem

Gud l har för muslimer föreskrivit fem böner under loppet av ett dygn och bestämt följande tider för dem:

Gryningsbönen (ṣalātul-fajr). Tiden för fajr börjar då det första gryningsljuset syns och slutar då solen börjar gå upp över horisonten. Fajr består av två böneenheter (rak‘ah).

Middagsbönen (ṣalātuẓ-ẓuhr). Tiden för ẓuhr börjar då solen har passerat sin högsta punkt på himlen och slutar då ett föremåls skugga är lika lång som föremålet självt plus dess skuggas längd då solen stod i zenit. Ẓuhr består av fyra böneenheter (rak‘ah).

Eftermiddagsbönen (ṣalātul-‘asr). Tiden för ‘asr börjar då tiden för ẓuhr går ut och slutar då solen har försvunnit nedanför horisonten. ‘Asr består av fyra böneenheter (rak‘ah).

Skymningsbönen (ṣalātul-maĝrib). Tiden för maĝrib börjar då solen har försvunnit nedanför horisonten och slutar då det röda skymningsljuset inte syns längre. Maĝrib består av tre böneenheter (rak‘ah).

Kvällsbönen (ṣalātul-‘iŝā). Tiden för ‘iŝā börjar då det röda skymningsljuset inte syns längre och slutar vid midnatt. Om det är absolut nödvändigt är det dock möjligt att förrätta ‘iŝā fram till precis innan fajr infaller. ‘Iŝā består av fyra böneenheter (rak‘ah).

En muslim kan använda sig av bönetidtabeller och behöver inte själv ta reda på om tiden för bönen har infallit eller inte.

Platsen för bönen

Islam uppmanar muslimer att förrätta bönen gemensamt och föreskriver för män att göra så i den lokala moskén som fungerar som ett socialt forum för muslimer. Den gemensamma bönen hjälper dem att öka och stärka de band av broderskap, enhet och samhörighet som finns mellan dem.

Bönen kan dock förrättas i princip var som helst, något som återspeglar en av de gåvor som Gud l har skänkt oss och som gör religionen enkel och praktisk. Profeten b sa: ”Jorden har gjorts till en plats för bön för mig och den är ren. Alla som tillhör mitt samfund kan därför förrätta bönen där de befinner sig när tiden för bön infaller.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 328; Ṣaḥīḥ Muslim: 521)

Kriterier som måste uppfyllas i fråga om böneplats

Islam föreskriver att den plats där vi avser att förrätta bön ska vara ren. I Koranen sägs: Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten [i tillbedjan]. (Sura al-Baqarah, 2:125) En grundregel är att en plats är ren såvida det inte bortom varje rimligt tvivel står klart att den är förorenad av någon typ av orenhet. Slutsatsen är alltså att om ingenting uppenbart gör en plats rituellt oren ska den betraktas som ren, och vi kan förrätta vår bön på den utan att använda en bönematta.

Därutöver finns en rad andra saker att tänka på när det gäller böneplatsen:

1. Man ska inte förrätta bön på en plats där man kan störa andra – såsom livliga allmänna platser, passager och platser där det inte är tillåtet att stå still eller sitta – eftersom man då kan förorsaka trängsel och andra olägenheter. Profeten b sa: ”Man ska varken förorsaka skada eller återgälda skada.” (Sunan Ibn Mājah: 2340; Musnad Aḥmad: 2865)
2. Platsen ska vara fri från sådant som kan distrahera, till exempel bilder (som de som finns på en del bönemattor), höga ljud och musik.
3. Man ska inte förrätta bön på en plats där tillbedjan görs till åtlöje såsom platser där det finns berusade personer eller fanatiker. Gud l förbjuder muslimer att visa förakt för ickemuslimers falska gudar så att de i sin tur i sin okunskap inte hämnas genom att smäda Gud. Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud. (Sura al-Anʿām, 6:108)
4. Man ska inte förrätta bön på en plats avsedd för syndfullhet, såsom danslokaler och nattklubbar.

Böneplatsen