Att förrätta bönen

1. Avsikten Avsikten (niyyah) är ett av villkoren för bönen utan vilken bönen inte är giltig. Innan bönen förrättas måste man ha en avsikt att, i syfte att dyrka Gud,,, förrätta just den specifika bön som infaller. Avsikten ska dock inte utsägas högt. Att göra så är ett misstag, ty varken Profeten b eller hans nobla följeslagare gjorde det.
2. Stå sedan i vördnad och ödmjukhet samtidigt som du med handflatorna riktade framåt i böneriktningen (qiblah) höjer händerna upp i nivå med axlarna eller lite högre och säger Allâhu akbar (Gud är störst). Vanligen riktas blicken mot den punkt där ansiktet kommer att vidröra marken vid nedfallandet. Om du av någon anledning är fysiskt oförmögen till vissa rörelser utför du dem efter bästa förmåga, stående, sittande eller liggande. Den arabiska frasen ”Allâhu akbar” kallas takbīr och att utsäga den är ett sätt att prisa och upphöja Gud. Förvisso är Gud l större än alla andra och allting annat. Han är större än tillvaron i denna värld och alla flyktiga begär i den. När vi utsäger takbīr lämnar vi de världsliga bekymren och de jordiska begären bakom oss och vänder oss till Gud l i största vördnad och ödmjukhet

3. Placera höger hand och arm på vänster hand och arm och placera dem på bålens framsida i trakten av mellangärdet på ett naturligt och bekvämt sätt . Inta denna position i bönens stående moment.
4. Läs sedan en inledande lovprisning: subḥānak Allāhumma wa bi ḥamdika, wa tabārak-asmuka, wa ta‘ālā jadduka wa lā ilāha ĝayruka (Ärad vare Du, Gud; Din är lovprisningen, välsignat är Ditt namn, upphöjt är Ditt majestät, och det finns ingen gud vid sidan av Dig). Denna lovprisning är rekommenderad men inte obligatorisk.
5. Säg sedan: a‘ūd̂u billāhi min aŝ-ŝaytān ir-rajīm (Jag söker tar skydd hos Gud från Satan, den utstötte).
6. Säg sedan: bismillāh ir-raḥmān ir-raḥīm (I Guds, den Nåderikes, den Benådandes namn).
7. Recitera sedan Sura al-Fātiḥah, den främsta suran i Koranen.

• Gud l påminner Profeten b om Sin ynnest till Honom genom att uppenbara den för honom: Vi har gett dig sju [verser] att ständigt upprepa och Koranen i all dess majestätiska skönhet. (Sura al-Ḥijr, 15:87)
• Sura al-Fātiḥah ska man lära sig utantill, ty att recitera den under bönen är en av bönens pelare för den som förrättar bönen enskilt eller bakom en imam vid böner under vilka verser ur Koranen reciteras tyst, såsom middags- och eftermiddagsbönerna.

8. Säg amīn (Gud, besvara min bön). Detta görs efter att själv ha läst Sura al-Fātiḥah eller lyssnat på en imam som läser den.
9. Läs ytterligare en sura eller några verser ur Koranen. Under bönens tredje och fjärde enhet (rak‘ah) reciteras endast Sura al-Fātiḥah.

• Sura al-Fātiḥah och följande verser ur Koranen reciteras normalt med hög röst under grynings-, skymnings-, och kvällsbönernas två första böneenheter (rak‘ah). Middags- och eftermiddagsbönen reciteras tyst.
• Alla åkallelser läses normalt tyst. .

10. Säg sedan Allâhu akbar (Gud är störst) samtidigt som du, på samma sätt som vid den första takbīr, med handflatorna riktade framåt i böneriktningen (qiblah) höjer händerna upp i nivå med axlarna eller lite högre.
11. Inta sedan den position som kallas rukūʼ (bugandet) genom att böja dig framåt och placera handflatorna på knäna. Rygg och huvud ska bilda en rak linje och ben och armar ska vara sträckta. Säg sedan subḥāna rabbiyal-‘aẓīm (upphöjd vare min Herre, den Storslagne). Det är obligatoriskt att säga detta minst en gång. Det är dock i enlighet med Profetens sunna att säga det tre eller ibland fler gånger. I rukūʼ (bugandet) ska vi glorifiera och lovprisa Gud l.

• När vi utsäger dessa ord vittnar vi om att Gud l inte har några brister och erkänner Hans absoluta fullkomlighet. Vi reciterar dem i bugande ställning i fullständig ödmjukhet inför och total underkastelse under Gud l.

12. Res dig sedan åter till stående samtidigt som du med handflatorna riktade framåt i böneriktningen (qiblah) höjer händerna upp i nivå med axlarna eller lite högre och säger sami‘allāhu liman ḥamidah (Gud lyssnar till den som lovprisar Honom). Detta sägs oavsett om man förrättar bön enskilt eller är böneledare (imam). Sedan säger var och en rabbanā wa lakal-ḥamd (vår Herre, Dig tillkommer all lov och pris). Rekommenderat är att efter detta också säga: Ḥamdan kat̂īran ṭayyiban mubārakan fīhi. Milʼassamāwāti wa milʼal-arḍi wa milʼa mā ŝiʼta min ŝayʼin ba‘d (En ymnig, vacker och välsignad lovprisning. En lovprisning som fyller himlen, jorden och allt Du därefter vill).

13. Läs sedan takbīr och gå ner i nedfallandet (sujūd) som innebär att båda fötternas tår, knän, händer, panna och näsa vidrör underlaget. Det är rekommenderat att inte ha armarna intill sidorna eller magen nära låren, samt att se till att underarmarna inte har kontakt med underlaget.
14. I denna position (sujūd) sägs subḥāna rabbiyal-a‘lā (upphöjd vare min Herre, den Högste). Det är obligatoriskt att säga detta minst en gång. Det är dock i enlighet med Profetens sunna att säga det tre eller ibland fler gånger. Nedfallandet (sujūd) är den finaste positionen i vilken åkallelser till Gud l kan göras. Efter att ha läst ovan nämnda obligatoriska lovprisning är det därför rekommenderat att åkalla Gud l och i uppriktig-het be Honom om något som man önskar i detta liv eller i livet efter detta. Profeten b sa: ”Det närmaste en tjänare kan komma sin Herre är när han faller ned på sitt ansikte i bön. Så åkalla då Gud mycket.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 482)

• När vi säger ”subḥāna rabbiyal-a‘lā” deklarerar vi att Gud är den Högste, den Mäktige, ovan himlarna och bortom alla brister. Orden påminner den bedjande, som ödmjukt faller ned på sitt ansikte inför Gud l,

15. Lyft huvud och överkropp, gör samtidigt takbîr och inta sittandet mellan de två nedfallandena. Det är rekommenderat att sträcka ut vänster fot och sitta på den, hålla den högra fotens häl upprätt med tårna pekande i böneriktningen (qiblah), samt vila händerna utsträckta på låren nära knäna.

• Faktum är att alla sittande moment i bönen görs på detta sätt med undantag för den sista sittningen där den sista läsningen (taŝahhud) görs. Här är rekommendationen att sitta på vänster skinka och lår, placera vänster fot under höger ben och fortsatt hålla den högra fotens häl upprätt med tårna pekande i böneriktningen (qiblah).
• Är man till följd av någon skada eller smärta (eller bara är ovan) fysiskt ur stånd att sitta på de sätt som beskrivs för den första och andra sittningen och läsningen (taŝahhud) går det bra att sitta på ett likartat men bekvämt sätt.

16. Säg under sittandet mellan de båda nedfallandena rabbiĝfirlī (Herre, förlåt mig). Det är obligatoriskt att säga detta minst en gång och rekommenderat att säga det tre gånger.
17. Läs sedan takbīr och genomför nedfallandet (sujūd) på samma sätt som tidigare. Du har nu slufört en böneenhet (rak‘ah). .

18. Res dig sedan till stående samtidigt som du säger takbīr, och påbörja den andra böneenheten (rak‘ah).
19. Genomför den andra böneenheten (rak‘ah) på exakt samma sätt som den första med undantag för den inledande lovprisningen i punkt 4.
20. Efter det andra nedfallandet (sujūd) i den andra böneenheten (rak‘ah) reser du dig till den sittande positionen och reciterar den första taŝahhud: attaḥiyyātul-mubārakātuṣ-ṣalawātuṭ-ṭayyibātu lillāh, as-salāmu ‘alaika ayyuhan-nabiyyu wa raḥmatullāhi wa barakātu, as-salāmu ‘alaina wa ‘alā ‘ibādillāhiṣ-ṣâliḥīn, aŝhadu an lā ilāha illallāh, wa aŝhadu anna muḥammad rasūlullāh (All dyrkan, alla välsignade ord, alla böner och alla rena ord tillkommer Gud. Frid vare med dig, Profet, och Guds nåd och välsignelser. Må frid vara över oss och över Guds rättskaffens tjänare. Jag vittnar om att det inte finns något som är värt att dyrka utom Gud och jag vittnar om att Muhammed är Guds sändebud).
21. Res dig sedan till stående samtidigt som du säger takbīr, och slutför resterande böneenheter, en för maĝrib eller två för ẓuhr, ‘asr och ‘iŝā. I den tredje och fjärde böneenheten reciteras bara Sura al-Fātiḥah och inte några ytterligare suror eller verser.

• Består bönen av två enheter (som i fajr) läses den sista taŝahhud (se punkt 22) i stället för den första.

22. Efter det andra nedfallandet (sujūd) i den sista böneenheten (rak‘ah) reser du dig till en sittande position (se punkt 15) och reciterar den sista taŝahhud. Den sista taŝahhud består av den första taŝahhud som återgetts i punkt 20 omedelbart följt av: Allāhumma ṣalli ‘alā muḥammad, wa ‘alā āli muḥammad, kamā ṣallaita ‘alā ibrāhīma wa ‘alā āli ibrāhīm, innaka ḥamīdummajīd, allāhumma bārik ‘alā muḥammad, wa ‘alā āli muḥammad, kamā bārakta ‘alā ibrāhīma wa ‘alā āli ibrāhīm, innaka ḥamīdummajīd (Gud! Välsigna Muhammed, och välsigna Muhammeds familj, såsom Du välsignade Abraham och Abrahams familj, Du är i sanning lovprisad, fylld av lysande härlighet. Gud! Ge Din nåd till Muhammed, och ge Din nåd till Muhammeds familj, såsom Du gav Din nåd till Abraham och Abrahams familj, Du är i sanning lovprisad, fylld av lysande härlighet)

• Därefter är det rekommenderat att recitera följande åkallelse: Allāhumma innī a‘ūd̂u bika min ‘ad̂ābi jahannama, wa min ‘ad̂āb-il-qabri, wa min fitnat-il-maḥyā wal mamāti, wa min fitnat-il-masīḥ-id-Dajjāl (Gud, jag tar skydd hos Dig från Eldens straff, från gravens plågor, från livets och dödens alla prövningar och svårigheter, och från den falske Messias ondska.

23. Avsluta bönen genom att utföra den avslutande hälsningen (taslīm): Vrid huvudet åt höger och säg as-salāmu ‘alaykum wa raḥmatullāh (frid och Guds nåd vare med er). Vrid sedan huvudet åt vänster och upprepa samma ord.

• Så är bönen avslutad. Profeten b sa: ”Bönen börjar med takbīr och slutar med taslīm.”(Sunan Abu Dāwūd: 61; Sunan at-Tirmid̂ī: 3) Takbīr refererar till orden ”Allâhu akbar” (Gud är störst) och taslīm refererar till orden ”as-salāmu ‘alaykum wa raḥmatullāh” (frid och Guds nåd vare med er).

24. Efter var och en av de fem föreskrivna dagliga bönerna är det rekommenderat att recitera följande tacksägelser och lovprisningar: 
    1. Astaĝfirullāh (Gud, förlåt mig) (tre gånger).
    2. Allāhumma antas-salām wa mink-as-salām, tabārakta yā d̂al-jalāli wal-ikrām (Gud, Du är den Fridfulle och från Dig kommer frid. Välsignad är Du, innehavare av makt och ära). Allāhumma lā māni‘a limā a‘tayta, wa lā mu‘tiya limā mana‘ta, wa lā yanfa‘u d̂al-jaddi, minkal-jadd (Gud, ingen kan hålla inne det som Du ger, och ingen kan heller ge det som Du håller inne; och den mäktiges makt kan inte hjälpa honom mot Dig)
    3. Subḥānallāh (glorifierad vare Gud) 33 gånger, al-ḥamdulillāh (lovprisad vare Gud) 33 gånger och Allāhu akbar (Gud är större än allt annat) 33 gånger. Låt antalet bli 100 genom att säga: Lā ilāha illa Allāhu, wahdahu lā ŝarīka lahu, lahul-mulku, wa lahul-ḥamdul, wa huwa ‘alā kulli ŝayʼin qadīr (Det finns inte något som är värt att dyrka utom Gud, Han har inte någon eller något vid Sin sida, kungadömet och lovprisning tillhör Honom och Han har makt över allt).