Att lära sig islamiska föreskrifter
En muslim är skyldig att lära sig vad islam säger om tillvarons alla aspekter, bland dem dyrkanshandlingar och sociala relationer, i syfte att kunna fullgöra sina plikter med tillräcklig och relevant kunskap och stor övertygelse. Profeten b sa: ”Den Gud vill visa godhet ger Han förståelse av religionen.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 71; Ṣaḥīḥ Muslim: 1037)
Muslimen måste därför lära sig allt om de religiösa plikter som han är ålagd att göra, som till exempel rituell rening, de dagliga bönerna (aṣ-ṣalât) och tillåtna och otillåtna livsmedel. Han uppmanas också att lära sig om handlingar som är rekommenderade utan att vara obligatoriska.
Fem nivåer för islamiska föreskrifter
Alla mänskliga handlingar faller inom ramen för fem kategorier:
| wâjib(obligatoriskt) | Detta avser sådant som Gud l befaller människor att göra. De som utför dem kommer att belönas medan de som försummar dem kommer att bli föremål för påföljder. Exempel är de fem dagliga bönerna och fastan under månaden ramadan. |
| harâm (förbjudet) | Detta avser sådant som Gud l har förbjudit. De som låter bli dem kommer att belönas medan de som begår dem kommer att bestraffas. Exempel är alkoholdrickande och otillåtna sexuella förbindelser. |
| mustaḥabb (rekommenderat, ofta kallat sunna) | Detta avser sådant som belönas men som inte bestraffas om det inte görs. Exempel är att le mot människor, att initiera den islamiska hälsningen (genom att säga ”as-salāmu ʻalaykum”) när man möter någon, eller avlägsna skräp eller skadliga föremål från vägen. |
| makrûh (ogillat) | Detta avser sådant som islam manar sina efterföljare att undvika. De som undviker det kommer att bli belönade medan de som utför det inte kommer att bestraffas. Exempel är att fibbla med fingrarna under bönen. |
| mubâḥ (tillåtet) | Detta avser sådant som varken är påbjudet eller förbjudet. Det är neutralt och inte föremål för varken belöning eller bestraffning. Exempel är att äta, dricka och tala. |