Trosbekännelsen: Innebörd och krav

Aŝhadu an lā ilāha illa Allāh, wa aŝhadu anna Muḥammadan rasūl Allāh (Jag vittnar om att ingen har rätt att dyrkas utom Gud, och jag vittnar om att Muhammed är Guds sändebud)

Varför frasen ”lā ilāha illa Allāh”?

• Därför att den uttrycker en muslims första skyldighet. Den som avser att anta islam måste göra en sådan trosbekännelse och också tro på den.
• Därför att den som uttalar den, uppriktigt tror på den och därmed söker Guds välvilja kommer att rädda sig undan helvetets eld. Profeten b sa: ”För den som säger ingen har rätt att dyrkas utom Gud’ och därigenom söker Guds välvilja har Han förbjudit helvetets eld.”
• Därför att den som dör och tror på den kommer att släppas in i paradiset. Profeten b sa: ”Den som dör i full vetskap om att ingen har rätt att dyrkas utom Gud kommer in i paradiset.” (Musnad Aḥmad: 464)
• Därför att kunskap om dess innebörd och implikationer tveklöst är en muslims främsta och viktigaste skyldighet.

Innebörden av lā ilāha illa Allāh

Innebörden är att ingen har rätt att dyrkas utom Gud l. Faktum är att frasen förnekar existensen av någon annan gudom vid sidan av Gud l, och bekräftar att Gudlär den enda sanna Gud som är värd att dyrka.

Det arabiska ordet ilâh (gud) åsyftar allt som dyrkas. Den som dyrkar någonting har således i praktiken tagit detta till gud vid sidan av eller i stället för Gud l. Alla sådana gudomar är faktiskt falska utom den ende Gud – Allah, den sanna Herren och Skaparen.

Därför är det endast Gud l som förtjänar att dyrkas. Det är Honom ensam som mänskliga hjärtan måste tillbe med den största kärlek, glorifiering ödmjukhet och fruktan, och Honom ensam ska man förlita sig på och åkalla. Man ska inte be om hjälp från, åkalla eller förlita sig på någon annan än Gud. Böner och uppoffringar ska göras för Honom endast, och Han bör dyrkas i all uppriktighet. I Koranen slås fast: Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud med ren och uppriktig tro… (Sura al-Bayyinah, 98:5)

De som uppriktigt dyrkar Gud l och följer trosbekännelsens diktat kommer tveklöst få ett gott liv, ty det är endast genom att tillbe Gud ensam l som hjärtan finner frid och verklig tillfredsställelse. I Koranen sägs: Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv… (Sura an-Naḥl, 16:97)

Lā ilāha illa Allāh: Två delar

Utsagan lā ilāha illa Allāh utgörs av två delar som man måste känna till för att kunna förstå dess innebörd och krav:

Alla dyrkanshandlingar måste vara riktade till Gud ensam l. Den som riktar någon typ av dyrkan mot någon annan än Gud l är i strikt mening en icketroende.

I Koranen sägs: Den som vid sidan av Gud åkallar en annan gudom - för vars [existens] han saknar bevis - skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå dem väl som förnekar sanningen! (Sura al-Mu’minūn, 23:117)

Betydelsen av lā ilāha illa Allāh och dess båda delar framträder i följande vers: …Den som förnekar avgudar och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt. (Sura al-Baqarah, 2:256)

Orden ”den som förnekar avgudar” ger innebörden av trosbekännelsens första del, dvs. ”lā ilāha”; medan orden ”och som tror på Gud” ger innebörden av den andra delen, dvs. ”illa Allāh”.

Vittnesbördet om att Muhammed är Guds sändebud

Vem är Guds sändebud?

Hans födelse

Profeten Muhammed b föddes i Mecka år 570 e.Kr. Hans far dog före hans födsel och hans mor dog när han ännu var mycket ung. Muhammed b togs då om hand av sin farfar ʻAbdul-Muṭṭalib, och efter dennes död av en av sina farbröder Abu Ṭālib..

Hans liv och uppväxt.

Innan uppenbarelsen kom till honom levde han fyrtio år i Mecka i den stam, Quraysh, i vilken han föddes. Under denna period (570-610 e.Kr.) kom han att bli känd som aṣ-ṣādiq al-amīn (den sannfärdige och pålitlige) till följd av sin hederlighet och sitt exemplariska sätt. Han arbetade som herde och senare som handelsman. Redan innan islams ankomst upprätthöll Muhammed b profeten Abrahams monoteistiska tro. Han var en ḥanīf, dvs. en som dyrkade Gud ensam l utan att sätta någon eller något vid Hans sida och avvisade avgudadyrkan och ogudaktiga bruk.

Hans uppdrag

När Guds sändebud b var fyrtio år gammal brukade han dra sig tillbaka till en grotta för kontemplation och Gudsdyrkan. Grottan kallades Hira och låg på toppen av berget Nur i utkanten av Mecka. Här inleddes uppenbarelsen. De första verser som Muhammed b tog emot var: Läs i din Herres namn, Han som har skapat - skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre är den Främste Givaren, som har lärt [människan] pennans [bruk], lärt människan vad hon inte visste! (Sura al-ʻAlaq, 96:1-5) Dessa verser lotsade oss in i en ny era präglad av kunskap, läsning, ljus och vägledning. De koraniska uppenbarelserna fortsatte fram till hans död tjugotre år senare.

Uppdraget inleds

Efter tre års förkunnelse i hemlighet förkunnade Guds sändebud b islam öppet under tio års tid. Under denna period utsattes han och hans följeslagare för all slags orättvisa och förföljelse från de qurayshiska avgudadyrkarnas sida. Guds sändebud b förlorade emellertid inte modet. Under vallfartssäsongen kom pilgrimer från en rad olika stammar till Mecka och han presenterade sig då för dem och bjöd dem till den nya tron. Ett antal pilgrimer från Medina antog islam och kort därefter började muslimer utvandra till deras stad.

Utvandringen

Efter att qurayshiska ädlingar hade gjort ett mordförsök på honom utvandrade Guds sändebud b år 622 e.Kr. till Medina (som vid den här tiden kallades Yathrib). Han var då femtiotre år gammal. Under tio år i Medina bjöd han människor till islam och lärde muslimerna förrätta bön, betala den obligatoriska allmosan, zakat (zakāh), och andra islamiska grunder.

Islams vidare spridning

Efter utvandringen till Medina lade Guds sändebud b grunden för den islamiska civilisationen och slog fast olika principer för det muslimska samhället. Han utrotade stamfanatism, spred kunskap, och grundlade principer om rättvisa, rättfärdighet, broderskap, samverkan och organisation. Vissa stammar ville sätta stopp för islam en gång för alla vilket ledde till en rad skärmytslingar och väpnade sammandrabbningar, men Gudlunderstödde Sitt sändebud och gjorde islam suveränt. Så småningom kom människor i Mecka och från de flesta andra städer och stammar att i massor anta denna storslagna religion fullt övertygade om att den var den sanna..

Hans död

Efter att Guds sändebud b hade spridit islams budskap och Gud l hade slutfört Sin ynnest till muslimerna genom att fullständiga Sin religion åt dem, drabbades Sändebudet b i ṣafar månad år 11 e.H. (år 632 e.Kr.) av en feber som ledde till hans död måndagen den 12 rabīʻ al-awwal år 11 e.H. (8 juni år 632 e.Kr) vid 63 års ålder. Han begravdes på den plats där han dog i sin hustru Aishas rum, idag en del av Profetens moské i Medina.

Innebörden av vittnesbördet om att Muhammed är Guds sändebud

Innebörden är att tro på hans utsagor, göra som han säger, undvika det som han förbjuder, samt dyrka Gud l på det sätt som han har föreskrivit och lärt oss.

Vad medför tron på att Muhammed är Guds sändebud?

1. Att tro på hans utsagor. Här ingår:

• Sådant som har att göra med det oseddas sfär, såsom den Yttersta dagen, evig sällhet i paradiset och bestående bestraffning i helveteselden.
• Sådant som berör händelser i samband med Domedagen, de tecken som förebådar denna dag samt de centrala skeenden som föregår slutet på denna värld.
• Berättelser om samhällen i det förgångna och om vad som hände mellan profeter och deras folk.

2. Att göra det som han föreskrev och undvika det som han förbjöd. Här ingår:

En muslim måste tro på alla utsagor som är äkta och kommer från Guds sändebud l.

• Att rätta sig efter hans instruktioner i fast övertygelse om att han inte talar i egen sak utan att det som han kom med inte var någonting annat än en uppenbarelse uppenbarad för honom. I Koranen sägs: Den som lyder Sändebudet lyder Gud… (Sura an-Nisā’, 4:80)
• Att undvika sådana handlingar som han har förbjudit, såsom dåligt uppträdande, i fast övertygelse om att han bara förbjöd saker utfirån gudomlig visdom och i vårt eget intresse, även om vi ibland inte är medvetna om det.
• Att bortom allt tvivel vara säker på att det kommer att gynna oss ofantligt mycket och bringa oss lycka i detta liv och i livet efter detta att göra sådant som han föreskriver och undvika sådant som han förbjuder. I Koranen sägs: Och lyd Gud och Sändebudet - kanske erfar ni [Hans] barmhärtighet. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:132)
• Att ha en fast tro på att de som inte rättar sig efter Guds sändebud b kommer att drabbas av ett plågsamt straff. I Koranen sägs: De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt; de skall få utstå [hårda] prövningar [i denna värld] och ett plågsamt straff väntar dem [i nästa liv]. (Sura an-Nūr, 24:63)

3. Att dyrka Gud l i enlighet med profetens instruktioner. Härvid avses:

• Att följa hans exempel: Vi bör i alla delar av våra liv följa Profetens sunna, dvs. hans praxis, eller hans utsagor, handlingar och underförstådda godkännande. Förvisso är det så att ju mer man rättar sig efter profetens föredöme desto närmare kommer man Gud l och desto högre blir den grad av gunst man får hos sin Herre. I Koranen sägs: Säg [Muhammed]: “Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:31)
• Islam är fulländad: Guds sändebud b förmedlade islam och alla dess lärosatser i sin helhet och ingen är tillåten att introducera någonting nytt i islam som Profeten b inte tillstyrkte.
• Islam är tillämplig på alla tider och platser: Islamiska föreskrifter nämnda i Koranen och i Profetens sunna är tillämpliga på alla tider och platser, ty ingen utom Gud l som skapade människorna vet med säkerhet vad som är bäst för dem.
• Att rätta sig efter Profetens sunna: För att ens goda handlingar och gudfruktiga göranden ska accepteras av Gud l måste de vara i överensstämmelse med de riktlinjer som Profeten b slagit fast. I Koranen sägs: Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre! (Sura al-Kahf, 18:110) Frasen ”rättskaffens liv” här åsyftar goda handlingar utförda i enlighet med Profetens sunna.
• Innovationer i religiösa frågor är strängt förbjudet: Den som inför en innovation i religionen (en dyrkanshandling som står i strid med Profetens sunna, såsom att förrätta en bön som inte är sanktionerad av Profeten b, begår ett flagrant brott mot hans bud och kommer att få sin innovation avvisad. I Koranen sägs: De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt; de skall få utstå [hårda] prövningar [i denna värld] och ett plågsamt straff väntar dem [i nästa liv]. (Sura an-Nūr, 24:63) I detta sammanhang sa Profeten b också: ”Den som inför någonting nytt i denna religion som inte tillhör den, kommer att få det avvisat.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 2550; Ṣaḥīḥ Muslim: 1718)

Genom att strängt förbjuda innovationer i religionen och tillägg eller förändring av dyrkanshandlingar vill islam skydda gudomlig lag mot förvrängning och förändring och säkra den mot mänskliga nycker och begär. Med detta sagt är det också så att islam uppmuntrar det mänskliga intellektet att ge sig hän åt innovativt tänkande och ur alla perspektiv utforska universums hemligheter i syfte att tjäna mänskligheten och hjälpa till att utveckla dess nuvarande och framtida tillstånd.