Tro på sändebuden

Människors behov av ett gudomligt budskap

 

Människor behöver ett gudomligt budskap som kan visa dem Guds lagar och vägleda dem till den rätta vägen. Ett gudomligt budskap är förvisso världens ande, ljus och själva livskraft utan vilka världen tveklöst skulle vara utan liv och människan kastad ut i okunskapens och vilseledandets mörker.

Det är av detta skäl som Gudlkallar sitt budskap en ande, ty utan ande finns inget liv. I Koranen sägs: Så har Vi för dig [Muhammed, efter de tidigare profeterna] uppenbarat en ande. [Förr] visste du inte vad uppenbarelse betydde och inte heller vad [sann] tro innebar. Men Vi har gett dig [detta budskap] som ett ljus med vilket du skall leda dem Vi vill av Våra tjänare, leda [dem] till den raka vägen. (Sura aŝ-Ŝūrā, 42:52)

Även om intellektet normalt kan skilja mellan rätt och fel kan det omöjligen till fullo förstå detaljerna i en sådan distinktion eller utföra dyrkanshandlingar korrekt utan riktlinjer från uppenbarelsen och det gudomliga budskapet.

Framgång och lycka kan därför endast nås genom att följa vägledning från Guds olika sändebud. På samma sätt kan inte någon exakt gränslinje dras mellan rätt och fel utan att följa i deras fotspår. Så den som avvisar det gudomliga budskapet kommer tveklöst att leva ett eländigt liv i korrelation med graden av sitt förnekande.

En av trons pelare

Tron på Guds olika sändebud är en av trons sex pelare. I Koranen sägs: Sändebudet tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Gud och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud. (Sura al-Baqarah, 2:285)

Versen gör det fullständigt klart att vi måste tro på alla Guds sändebud utan att göra någon åtskillnad mellan dem. Vi får därför inte som judar och kristna gjorde bara tro på några av dem och avvisa andra.

I detta sammanhang sa också Profeten när han definierade tron (imān): ”Det är att tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen, och att tro på ödesbestämmelsen och det goda och det onda i den.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 8)

Innebörden av tron på sändebuden

Innebörden är att ha en fast övertygelse om att Gudlskickade ett sändebud till varje folk och samhälle som bjöd in till att dyrka Gud ensam l utan jämlikar, att alla Guds sändebud var sannfärdiga, rättfärdiga, pålitliga och rätt vägledda tjänare som arbetade hårt för att vägleda sina folk till den rätta vägen och till dem förmedlade Guds budskap i sin helhet utan att dölja, utelämna eller lägga till någonting. I Koranen sägs: Kan uppgiften för [Guds] sändebud vara någon annan än den att klart framföra [det budskap som de anförtrotts]?: (Sura an-Naḥl, 16:35)

Vad innebär tron på sändebuden?

1. Att tro att deras budskap verkligen kom från Gudloch att Gudlskickade dem med ett och samma budskap, dvs. att dyrka Gud ensam l och undvika falska gudar. I Koranen sägs: Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!” (Sura an-Naḥl, 16:36)

När det gäller föreskrifter om tillåtet och otillåtet i de budskap som profeter förmedlade till sina folk varierar dessa beroende på vad som passar respektive folk bäst. I Koranen sägs: För var och en av er (varje samfund) har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. (Sura al-Mā’idah, 5:48)

2. Att tro på alla profeter och sändebud. Vi tror på alla de profeter som Gudlhar nämnt vid namn, såsom Noa, Abraham, Moses, Jesus och Muhammed, må Guds frid och välsignelser vara över dem alla. När det gäller de som Gudlinte har nämnt vid namn har vi en generell tro även på dem. Den som inte tror på budskapet från en av profeterna anses inte tro på någon av dem.

3. Att tro på tillförlitliga rapporter och redogörelser för profeterna och deras mirakler som omnämns i Koranen och Profetens sunna, såsom berättelsen om hur Gudldelade Röda havet för Moses.

4. Att handla i enlighet med föreskrifterna i den kodex som uppenbarades för vår profet Muhammed b – profeternas sigill och den främste bland dem.

Några kännetecken hos sändebuden

1. De är människor och den enda skillnaden mellan dem och oss är att Gudlvalde dem för att ta emot Hans uppenbarelse och förmedla Hans budskap. I Koranen sägs: De som Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. (Sura al-Anbiyyā’, 21:7)

De har därför inga som helst gudomliga attribut utan är bara vanliga människor som har välsignats med ett fulländat fysiskt utseende och klanderfria moraliska egenskaper. De är också de mest hedervärda i härstamning, samt begåvade med gott omdöme och en tydlig och övertygande talekonst. Allt detta gjorde dem lämpliga att ta på sig ansvaret för att förmedla det gudomliga budskapet och bära profetskapets börda.

Gudlhar valt ut sändebud från olika folk så att de kan utgöra ett gott föredöme för dem och så att människor kan gå i deras fotspår.

2. Gudlhar valt ut dem bland människor så att de kan förmedla budskapet till människor. I Koranen sägs: Säg: «Jag är bara en vanlig människa som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud är den enda Gud. Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!» (Sura al-Kahf, 18:110)

Det står därför klart att profetskap inte kan förvärvas som ett resultat av andlig renhet, intelligens eller mental logik, ty profetskapet kan bara bestämmas av gudomlig vilja, och Gud l vet bäst vem som ska utses till sändebud. I Koranen sägs: Men Gud vet åt vem Han anförtror Sina budskap. (Sura al-Anʿām, 6:124)

3. De är ofelbara i den meningen att de inte gör några misstag när de förmedlar budskapet och verkställer det som Gudlhar uppenbarat för dem.
4. Sannfärdighet: De är sannfärdiga i ord och handling. I Koranen sägs: Detta är vad den Nåderike har lovat - budbärarna sade sanningen. (Sura Yā Sīn, 36:52)
5. Tålamod och ståndaktighet: De kallade till Guds religion, de kom med goda nyheter och med varning, de blev utsatta för olika typer av svårigheter och umbäranden, men de bar tålmodigt allt detta för att Guds ord skulle härska. I Koranen sägs: Bär [Muhammed, motgång och oförrätt] med tålamod, liksom sändebuden [före dig]. (Sura al-Aḥqāf, 46:35)

Sändebudens tecken och mirakel

Gudlstöttade Sina sändebud med ett antal tecken och mirakel för att bevisa deras sannfärdighet och deras profetskap.

Ett mirakel (mu‛jizāh) är en extraordinär händelse i den fysiska världen som övergår alla kända mänskliga förmågor och naturkrafter. De utförs på Guds befallning av profeter för att göra dem trovärdiga som Guds sanna sändebud.

Exempel på mirakel är:

• Moses käpp som blev en orm.
• Jesus berättar för sitt folk vad de äter och vad de lagrar i sina hem.
• Måndelningen för profeten Muhammed b.

En muslims trosuppfattningar gällande Jesus

1. Han var en av de främsta bland Guds sändebud och en av dem som högaktas. Han är ett av de sändebud som Gudli Koranen beskriver har en ”fast beslutsamhet”, nämligen Muhammed, Noa, Abraham, Moses och Jesus (må Guds frid och välsignelser vara över dem alla). Om dessa profeter sägs i Koranen: Och vi har tagit löfte av profeterna - av dig [Muhammed] och av Noa och Abraham och Moses och Jesus, Marias son - ja, Vi tog en högtidlig försäkran av dem. (Sura al-Aḥzāb, 33:7)
2. Han var en vanlig människa utan några som helst gudomliga attribut som Gudlskickade för att vägleda Israels barn och understödde med ett antal mirakel. I Koranen sägs: Han var ingenting annat än [Vår] tjänare, som Vi i Vår nåd [kallade till profet] och gjorde till en förebild för Israels barn. (Sura az-Zukhruf, 43:59) Han manade aldrig sitt folk att sätta honom och hans moder Maria som gudar vid sidan av Gudl– han manade dem endast att göra det som Gudlbefallde honom att förmedla till dem: Dyrka Gud, min Herre och er Herre. (Sura al-Mā’idah, 5:117)

Muslimer tror att Jesus var ett av Guds främsta sändebud, att han inte hade några som helst gudomliga attribut och att han varken dödades eller korsfästes.

1. Han var son till Maria som var en kysk, gudfruktig och sannfärdig jungfru som helt och hållet hängav sig åt dyrkan av Gud l. Hon födde Jesus efter att på ett mirakulöst sätt blivit havande med honom utan en mänsklig far. I detta liknar han Adam. I Koranen sägs: Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: “Var!” och han är. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:59)
2. Mellan honom och Muhammed b kom ingen annan profet. Faktum är att Jesus förmedlade den goda nyheten om profeten Muhammeds ankomst. I Koranen sägs: Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: “Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.” Men när han kom till dem med klara tecken och vittnesbörd, sade de: “Detta är uppenbart vältalighet som bländar och förhäxar!”  (Sura aṣ-Ṣaff, 61:6)
3. Vi tror på de mirakel som han med Guds tillåtelse utförde, till exempel att bota leprasjuka, föra döda tillbaka till livet och berätta för människor vad de äter och har lagrat i sina hem. Gudl gav honom förmåga att utföra sådana mirakel för att bevisa att han var en sann profet som kom med ett gudomligt budskap från sin Herre.
4. Man kan inte betraktas som en sann troende om man inte tror att Jesus var Guds tjänare och sändebud och obetingat avvisar de felaktigheter som judar sa om honom och som Gudlavfärdar som osanna. Vi måste också med eftertryck avvisa de kristna trosuppfattningar om Jesus som har farit ordentligt vilse genom att se honom och hans mor som gudar vid sidan av Gud l, hävda att han är Guds son och anta doktrinen om en treenighet där Gudlär ”en av tre”. Upphöjd är Han långt ovanför det som de påstår!
5. Han blev varken dödad eller korsfäst utan fördes tvärtom av Gudlupp till himlen, och Gudlgav en annan person ett liknande utseende som gjorde att alla trodde att det var Jesus som korsfästes. Om detta säger Koranen: Och för deras ord: “Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son, [som påstod sig vara] Guds sändebud!” Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen [verklig] kunskap om detta utan stöder sig på antaganden. Det är med visshet så att de inte dödade honom. Nej, Gud upphöjde honom till Sin [härlighet]; Gud är allsmäktig, vis. Och bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns ingen som inte före sin död tror på honom [som Guds profet] och han skall vittna mot dem på Uppståndelsens dag. (Sura an-Nisā’, 4:157-9)

På detta sätt skyddade Gudlhonom och förde honom upp till himlen. Han kommer att återvända till jorden vid tidens slut, styra utifrån Muhammed kodex och sedan dö och begravas för att likt alla människor återuppstå. I Koranen sägs: Av denna [jord] har Vi skapat er och till den låter Vi er vända tillbaka och ur den skall Vi [kalla] er att stiga fram ännu en gång. (Sura Tā Hā, 20:55)

Tron på Muhammed som en profet och ett sändebud

• Vi tror att Muhammed b var Guds tjänare och sändebud och att han utan undantag är den främste bland människorna. Vi tror också att han är profeternas sigill vilket innebär att det inte kommer någon mer profet efter honom. I sin helhet förmedlade han det gudomliga budskap som uppdrogs åt honom, fullgjorde sina profetiska plikter, gav uppriktig vägledning till den muslimska gemenskapen och strävade ihärdigt och efter bästa förmåga för Guds sak.
• Vi tror på det han sa, följer det som han förordade och undviker det som han förbjöd och varnade oss för. Vi måste dyrka Gudli enlighet med Muhammeds vägledning (sunna) och inte ha någon annan än honom som föredöme. I Koranen sägs: I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen. (Sura al-Aḥzāb, 33:21)
• Vi bör visa mer kärlek till Profeten b än för våra föräldrar, våra barn eller för själva mänskligheten. ”Ingen av er är en sann troende”, noterade Profeten b vid ett tillfälle, ”innan han älskar mig mer än sina föräldrar, sina barn och hela mänskligheten.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 15; Ṣaḥīḥ Muslim: 44) Sann kärlek till Profeten b kan dock bara förverkligas genom att följa hans sunna, ja, sann lycka och fullständig vägledning kan inte uppnås utan att följa honom. I Koranen sägs: …Om ni lyder honom är ni på rätt väg. Ingenting annat åligger Sändebudet än att klart ge till känna [det budskap som han har anförtrotts]. (Sura an-Nūr, 24:54)
• Vi måste acceptera allt som han har kommit med till oss från Gud l, följa hans sunna och högakta hans vägledning. I Koranen sägs: Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig [Muhammed] som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.  (Sura an-Nisa, 4:65
• Vi måste undvika att trotsa hans uppmaningar, ty att göra så leder otvivelaktigt till prövningar, förvillelse och ett strängt straff i livet efter detta. I Koranen sägs: De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt; de skall få utstå [hårda] prövningar [i denna värld] och ett plågsamt straff väntar dem [i nästa liv]. (Sura an-Nūr, 24:63)

Särskilda kännetecken för profeten Muhammeds budskap

Profeten Muhammeds budskap har ett antal kännetecken som skiljer det från de föregående gudomliga budskapen. Här ingår:

• Det var det sista och slutgiltiga gudomliga budskapet. I Koranen sägs: Troende! Muhammed är inte fader till någon av era män. Han är Guds sändebud och profetlängdens sigill. Gud har kunskap om allt. (Sura al-Aḥzāb, 33:40)
• Det upphävde alla tidigare budskap och lagar. Efter Muhammeds gärning kommer alltså ingen religion utom islam att accepteras av Gud, och ingen når dit utan att följa profeten Muhammeds vägledning. Ingen kommer att släppas in i paradiset utan att ha gått i hans fotspår, ty han är den mest ärofulle av Guds alla sändebud, hans gemenskap (ummah) är den främsta gemenskap som någonsin har framträtt för mänsklighetens goda och hans kodex är den mest kompletta av alla gudomliga kodexar. I Koranen sägs: Om någon vill anta någon annan religion än Islam kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna. (Sura Ᾱl ʻĪmrān, 3:85) Profetenb sa också: ”Vid Honom i vars hand ligger Muhammeds själ; den person i detta samhälle – jude eller kristen – som hör om mig och dör utan att tro på det som jag har skickats med kommer att tillhöra helvetets invånare. (Ṣaḥīḥ Muslim: 153; Musnad Aḥmad: 8609)

• Det riktar sig både mot djinnerna och människorna. I Koranen berättas om utsagor från några av de djinner som antog islam: Landsmän! Hör den som kallar er till Gud och tro på honom! [Gud] skall ge er förlåtelse för era synder och skona er från ett plågsamt straff. (Sura al-Aḥqāf, 46:31) Med adress Muhammed b sägs också i Koranen: Vi har sänt dig [Muhammed, inte bara till ditt eget folk utan] till hela mänskligheten, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, men de flesta människor är omedvetna [om detta].  (Sura Saba’, 34:28) I detta sammanhang sa Profeten b: ”Jag har getts företräde framför andra profeter på sex olika sätt: Jag har begåvats med kort och koncist men ändå substantiellt tal, jag understöds av fruktan [som Gud ingjuter i motståndares hjärtan]; krigsbyte har gjorts tillåtet för mig; hela jorden har gjorts till ett medel för rening och till en plats för tillbedjan för mig; jag har skickats till hela mänskligheten; och profetlängden upphör med mig.”(Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 2815; Ṣaḥīḥ Muslim: 523) .

al-Aqsa-moskén som ligger i gamla staden i Jerualem betraktas av muslimer med största respekt. Det är den andra moskén efter den Helgade moskén i Mecka som uppfördes på jorden. Såväl profeten Muhammed b som alla andra profeter förrättade bön i den.