Tro på ödesbestämmelsen

Vad innebär tron på ödesbestämmelsen?

Innebörden är en fast övertygelse om att allt, gott likaväl som ont, sker av Guds vilja. Gudlgör det Han vill. Ingenting kan ske utan att Han vill det, och inte ens något som motsvarar så lite som en atoms vikt undgår Hans kännedom. Han befaller emellertid också Sina tjänare att göra vissa saker och förbjuder andra, och ger dem därmed fri vilja. De kan göra som de önskar utan att tvingas till någonting mot sin vilja. Gudlskapade såväl dem själva som deras förmåga till olika saker. I Sin nåd vägleder Han den Han vill, och i Sin absoluta visdom låter Han den Han vill gå vilse. Gudlkommer inte att förhöras om det Han gör, men människor kommer att förhöras om det de gör.

Vad ingår i tron på den gudomliga bestämmelsen?

Tron på Guds bestämmelse innefattar följande:

• En tro på att Gudlkänner till allting och att Han visste allt om Sina skapelser redan innan Han skapade dem. Hans förhandskunskap inbegriper deras försörjning, deras utmätta tid i livet, deras ord och handlingar, det som de avslöjar och det som de döljer, samt vilka som kommer att släppas in i paradiset och vilka som kommer att skickas till helvetets eld. I Koranen sägs: Han är Gud; ingen gudom finns utom Han! Han känner allt det som är dolt för människor liksom det som de kan bevitta... (Sura al-Ḥaŝr, 59:22) .
• En tro på att Gudli enlighet med sin förhandskunskap dokumenterade allt som kommer att existera på den Bevarade tavlan. I Koranen sägs: Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket... (Sura al-Hadīd, 57:22)
• En tro på att Guds vilja är absolut och inte kan blockeras eller utmanas av vem eller vad det vara månde. Allting sker i enlighet med Hans vilja. Det Han vill sker också och det Han inte vill kan omöjligen ske. I Koranen sägs: Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg]. (Sura at-Takwīr, 81:29)
• En tro på att Gudlär upphov till allting, att Han är den ende skaparen bredvid vilken ingen annan skapare finns, att allt som existerar skapades av Honom och att Han har makt över allting. I Koranen sägs: Han som har skapat allt och gett det [skapade] dess rätta utformning. (Sura al-Furqān, 25:2)

Människan har fri vilja, fritt val och förmåga att göra som hon vill

I Koranen sägs: Vi har visat henne [hennes] väg, [och det är sedan hennes sak] att antingen visa tacksamhet [och följa vägledningen] eller att visa otacksamhet och så förneka [Oss]. (Sura al-Insān, 76:3)

Tron på ödesbestämmelsen medför inte på något sätt att människan inte har fri vilja eller kan välja sina handlingar. Belägg för detta finns i såväl islamiska skriftliga källor som i den fysiska verkligheten.

I Koranen sägs: Så kommer sanningens dag att vara. Låt då den som så vill, försöka finna vägen tillbaka till sin Herre [medan det är tid]! (Sura an-Naba’, 78:39)

Om människans förmåga och vilja att göra som hon vill säger Koranen: Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. Det goda han har gjort skall räknas honom till förtjänst och det onda han har gjort skall läggas honom till last. (Sura al-Baqarah, 2:286)

Utifrån konkret erfarenhet i den fysiska världen vet var och en att man har fri vilja och förmåga att göra det man vill. Med dessa kan man välja mellan olika alternativ. Vissa saker, som att gå, kan man göra viljemässigt, medan andra, som att darra eller plötsligt falla, omöjligen kan göras viljemässigt. Det återstår att säga att människans vilja och förmåga bara kan aktiveras i harmoni med Guds. I Koranen sägs: Denna [skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla människor -  till dem av er som vill följa en rak väg. Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg]. (Sura at-Takwīr, 81:27-29)

Om någon angrep dig, skadade dig och rånade dig och påstod att han gjorde detta därför att det var påbjudet av Gud skulle du utan tvekan betrakta hans ursäkt som helt absurd och oacceptabel, och definitivt ställa honom till svars och kräva tillbaka det som han helt av egen fri vilja tagit från dig.

Att använda ödesbestämmelsen som en ursäkt för att begå synder

Skyldigheterna att uppfylla religiösa plikter, följa gudomliga påbud och undvika sådant som är gudomligt förbjudet är beroende av människans fria vilja och förmåga att göra som hon vill. Följaktligen belönas de rättfärdiga för att de väljer rättfärdighetens väg medan de orättfärdiga straffas för att de väljer orättfärdighetens väg.

Gudlålägger oss inte något som ligger bortom vår förmåga, och Han vill inte att någon av oss ska använda gudomlig bestämmelse som ursäkt för att försumma de religiösa skyldigheterna.

Gudlhar skänkt oss fri vilja och förmåga att välja och har i klartext visat vilken väg som är rättfärdighetens och vilken som är orättfärdighetens. Därför har den olydnad som följer av trots mot Gudlsitt ursprung i våra egna val, och vi får själva ta konsekvenserna av dessa val.