Barnens religion

Islamisk lära säger att alla människor utan undantag är födda muslimer med en medfödd benägenhet (fiṭrah) att tro på Gud l, men att de kan komma att följa en annan religion beroende på hur deras föräldrar har fostrat och utbildat dem. Profeten b sa: ”Varje barn föds med en naturlig benägenhet (fiṭrah) att underkasta sig Gud [dvs. att vara muslim], men föräldrarna gör honom sedan till jude, kristen eller zoroastrier.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 1292; Ṣaḥīḥ Muslim: 2658)

Ickemuslimers barn betraktar vi som ickemuslimer i detta liv. Om de dör unga kommer Gud, den främste av domare som inte gör orätt mot någon och som känner till deras hemligheter och det som är än djupare dolt, pröva dem på Domedagen. De som underkastar sig kommer att släppas in i paradiset medan de som inte gör det hamnar i helveteselden.

När Guds Sändebudb tillfrågades om vad som sker med polyteisternas barn på Domedagen, svarade han: ”Eftersom Gud skapade dem vet Han vilken typ av handlingar de har med sig.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 1317)

När kan vi då betrakta barn till ickemuslimska föräldrar som muslimer i detta liv.

Här finns olika möjligheter:

1. Om föräldrarna, eller en av dem, antar islam kommer deras barn betraktas som efterföljare till den av föräldrarnas religion som är bättre, dvs. islam.
2. Ett barn som inte nödvändigtvis har nått puberteten men som kan skilja på rätt och fel och antar islam betraktas som muslim även om föräldrarna inte är det. En judisk pojke brukade arbeta för Profeten b. En dag blev pojken sjuk och Profeten b gick för att besöka honom. Han satt vid pojkens huvud och sa: ”Bli muslim.” Pojken såg på sin far som också satt hos honom. Faderns sa: ”Lyd Abul-Qāsim.” Pojken antog då islam och Profeten b sa: ”Prisad vare Gud som har räddat honom från Elden!” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 1290)