Bönens pelare och föreskrivna delar

Bönens pelare (arkān, sing. rukn) är de moment i bönen som om de inte utförs (oavsett om det är medvetet eller omedvetet) gör bönen ogiltig.

Bönens pelare är följande:

Den inledande takbīr; att inta den stående positionen (om man är fysiskt förmögen till det);

att recitera Sura al-Fātiḥah (förutom om man förrättar bön gemensamt bakom en imam); bugandet (rukūʼ); att resa sig från bugandet; nedfallandet (sujūd); sittandet mellan de två nedfallandena; den sista taŝahhud; att sitta när man läser taŝahhud; den avslutande hälsningen (taslīm); samt att försäkra sig om att varje kroppsdel har intagit korrekt position innan man intar nästa position.

Bönens föreskrivna delar (wājibāt, sing. wājib)

är sådant som om det medvetet utelämnas gör bönen ogiltig. Om de utelämnas till följd av bristande fokusering eller glömska är bönen dock fortfarande giltig, men det utelämnade kan kompenseras genom att genomföra de två kompenserande nedfallandena (förklaras nedan).

Bönens föreskrivna delar är följande:

Övriga takbīr utöver den inledande; att säga ”subḥāna rabbiyal-‘aẓīm” (upphöjd vare min Herre, den Storslagne) en gång; att säga ”sami‘allāhu liman ḥamidah” (Gud lyssnar till den som lovprisar Honom) en gång; att säga ”rabbanā wa lakal-ḥamd” (vår Herre, Dig tillkommer all lov och pris) en gång; att säga ”subḥāna rabbiyal-a‘lā” (upphöjd vare min Herre, den Högste) en gång; att säga rabbiĝfirlī (Herre, förlåt mig) en gång när man sitter mellan de två nedfallandena; samt den första taŝahhud. Dessa föreskrivna moment kan kompenseras genom de två kompenserande nedfallandena. Övriga moment som beskrivits i genomgången tillhör bönens rekommenderade delar (sunan aṣ-ṣalāh). De är just rekommenderade att göra, men att utelämna dem gör inte bönen ogiltig.

De två kompenserande nedfallandena

Dessa nedfallanden (sujūd) görs för att kompensera ett förbiseende av något i bönen.

När kan de utföras?

De två kompenserande nedfallandena kan genomföras i följande fall:

Om man oavsiktligt upprepar något moment en gång för mycket, oavsett om det rör sig om ståendet, nedfallandet, bugandet eller sittandet, måste man utföra de två kompenserande nedfallandena i slutet av bönen.
Om man oavsiktligt utelämnar någon av bönens pelare (arkān) måste man genomföra den utelämnade pelaren och sedan göra de två kompenserande nedfallandena i slutet av bönen.
Om man oavsiktligt utelämnar någon av bönens föreskrivna delar (wājibāt) måste man i slutet av bönen göra de två kompenserande nedfallandena.
Om man blir osäker på hur många böneenheter (sujūd) man har gjort ska man för att vara på den säkra sidan utgå från att man har utelämnat någon och därför i slutet av bönen göra de båda kompenserande nedfallandena.

Hur utför man de två kompenserande nedfallandena? Man utför dem på exakt samma sätt som är normalt i bönen, dvs. två nedfallanden (sujūd) med sittande emellan.

När utför man de två kompenserande nedfallandena? De kan utföras:

Efter den sista taŝahhud och innan den avslutande hälsningen (taslīm). Gör då de båda kompenserande nedfallandena och avsluta sedan bönen som vanligt med taslīm.
Efter den avslutande hälsningen (taslīm). Gör då de båda kompenserande nedfallandena och gör sedan taslīm igen.

Sådant som ogiltiggör bönen

Det är ogillat att hålla på med fingrarna eller peta i ansiket under bönen. .

Att avsiktligt eller oavsiktligt utelämna någon av bönens pelare (arkān) trots att man har förmågan att utföra den.
Att avsiktligt utelämna någon av bönens föreskrivna delar (wājibāt) trots att man har förmågan att utföra den.
Att medan man förrättar bön avsiktligt yttra något utöver sådant som är en del av bönen.
Att hörbart skratta under bönen.
Att göra onödiga och upprepade rörelser.

Sådant som är ogillat under bönen

Här avses sådant som kommer att minska den belöning man får för sin bön och negativt påverka ödmjukhet, koncentration och uppmärksamhet i den:

Att vrida på huvudet medan man förrättar bön. När Profeten b tillfrågades om detta sa han: ”Det är ett sätt att stjäla genom vilket Satan tar en del av ens bön.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 718)
Att hålla på med fingrarna, peta i ansiket, sätta händerna i sidorna, knäppa händerna eller knäppa med fingrarna.
Att förrätta bön när man är distraherad av något, som till exempel nödighet. Profeten b sa: ”Ingen bön kan utföras korrekt när tillbedjaren har maten serverad framför sig eller när naturen kallar.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 560)

De rekommenderade frivilliga bönerna

Muslimer är ålagda att förrätta fem böner om dagen.

Islam uppmuntrar dem emellertid att förrätta andra rekommenderade böner, ty att göra det gör dem värdiga Guds kärlek och kan kompensera för brister i förrättandet av de föreskrivna bönerna.

Följande är några av de viktigaste frivilliga bönerna:

Sunan ar-rawātib – de frivilliga böner som förrättas i samband med de föreskrivna bönerna. De förrättas före eller efter de föreskrivna bönerna och förbises vanligen inte.

Angående belöning för att förrätta dessa böner sa Profeten b: ”Gud kommer att bygga ett hus i paradiset för den muslim som förrättar tolv frivilliga böneenheter (rak‘ah) under natten och dagen.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 728)

Dessa är:

1	Två enheter före gryningsbönen (fajr).
2	Fyra enheter före middagsbönen (ẓuhr) – där man gör den avslutande hälsningen (taslīm) efter varje två enheter – samt två enheter efter.
3	Två enheter efter skymningsbönen (maĝrib).
4	Två enheter efter kvällsbönen (‘iŝā).

Den avslutande nattbönen (ṣalātul-witr). Witr betyder ”udda antal” och refererar till en bön med udda antal böneenheter som förrättas efter kvällsbönen (‘iŝā). Den betraktas som en av de främsta och mest förtjänstfulla frivilliga bönerna. Vid ett tillfälle sa Profeten b till muslimerna: ”Efterföljare av Koranen! Förrätta den avslutande nattbönen (ṣalātul-witr). (Sunan at-Tirmid̂ī: 453; Sunan Ibn Mājah: 1170)

Den bästa tiden för witr är under nattens senare del före gryningsbönen (fajr), men den kan förrättas när som helst mellan kvällsbönen (‘iŝā) och gryningsbönen (fajr).

Minsta antal böenenheter (rak‘ah) för witrär en men det är bättre att förrätta tre enheter. Man kan förrätta fler om man vill men Profeten b förrättade aldrig fler än elva.

De frivilliga bönerna förrättas vanligen med två böneenheter åt gången efter vilka den avslutande hälsningen (taslīm) görs. Witr är härvid inget undantag, men när man ska avsluta den bönen ska man förrätta en separat enhet under vilken man också kan läsa en särskild åkallelse som kallas qunūt.

Tider då det inte är tillåtet att förrätta frivilliga böner

En muslim kan förrätta frivilliga böner när som helst, undantaget vissa tidpunkter då det är förbjudet att förrätta dem och som vanligen handlar om tidpunkter avsedda för böner från ickemuslimer. Vid dessa tidpunkter är det bara tillåtet med föreskrivna böner som man har missat och behöver ta igen, eller frivilliga böner som förrättas av ett särskilt skäl, till exempel den bön (taḥiyyatul-masjid, ”hälsning till moskén”) som består av två böneenheter och som förrättas när man kommer till moskén om det finns tid till det innan den föreskrivna bönen börjar. Att åkalla Gud l och läsa åkallelser, lovprisningar och tacksägelser kan man dock göra när som helst.

Dessa tidpunkter är:

1	Från då tiden för fajr upphör till dess solen har stigit över horsionten så långt som en spjutlängd, en kort tidsperiod som finns specificerad i islamisk lag och som är omkring tjugo minuter lång i områden med ett tempererat klimat.
2	Från tiden då solen står i zenit till dess den börjar röra sig nedåt mot väster. Det rör sig om en mycket kort tidsperiod som föregår början av tiden för ẓuhr.
3	Från det att man har förrättat ‘asr fram till solnedgången.

Det är strängt förbjudet att förrätta frivilliga böner från det att ‘asr har förrättats till dess solen går ner. .

Den gemensamma bönen

Gud l föreskriver för muslimska män att förrätta de fem obligatoriska bönerna gemensamt och lovar dem en stor belöning för att göra det. Om detta sa Profeten b vid ett tillfälle: ”Belöningen för en bön som förrättas gemensamt är tjugosju gånger större än den som förrättas enskilt av en person.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 619; Ṣaḥīḥ Muslim: 650)

Gemensam bön förrättas av minst två personer där en av dem fungerar som böneledare (imam). Ju fler som deltar i den gemensamma bönen desto kärare är den dock för Gud.

Att följa imamen under bön

Innebörden är att de som ber bakom en imam måste göra som han omedelbart efter honom. De får inte göra någonting innan han har gjort det eller göra någonting annorlunda än honom.

Profeten b sa: ”Imamen ska följas. Säg ’Allāhu akbar’ när han säger det, men säg det inte innan han gör det. Buga när han bugar, men buga inte förrän han har gjort det. När han säger ’sami‘allāhu liman ḥamidah’ (Gud lyssnar till den som lovprisar Honom) , säg ’rabbanā wa lakal-ḥamd’ (vår Herre, Dig tillkommer all lov och pris).

Vem ska leda bönen?

Den som kan Koranen bäst ska leda bönen. Är de närvarande likvärdiga i detta avseende avgör kunskap i religionen. Profeten sa b: ”Låt den vara iman för en grupp som kan Koranen utantill bäst; och om alla närvarande är likvärdiga i detta avseende, låt då den som har djupast kunskap i sunna ta ansvaret…” (Ṣaḥīḥ Muslim: 673)

Hur ska imamen och de som deltar i bönen stå?

Imamen står framför dem som han leder i bön. De som följer honom (māʼmūmūn, sing. māʼmūm) står axel mot axel i raka led bakom honom. Leden fylls på framåt. Om det bara finns en följare (māʼmūm) ställer han sig till höger bredvid imamen.

Hur gör man när man kommer sent till bönen?

Om bönen har börjat ställer sig den senkomne i den bakersta raden, gör takbīr och ansluter sedan till den position i vilken imamen står. Missade den senkomne någon eller några enheter (rak‘ah) i början deltar han eller hon inte i den avslutande hälsningen utan reser sig direkt efter denna, förrättar den eller de enheter som missats och avslutar som vanligt med den sista taŝahhud och den avslutande hälsningen (taslīm).

Den böneenhet (rak‘ah) till vilken han ansluter räknas som den första för honom, och det som han tar igen efter att imamen har avslutat den gemensamma bönen räknas som resten av hans bön.

Hur avgör man om man har slutfört en böneenhet (rak‘ah)?

Om den senkomne ansluter till den gemensamma bönen innan imamen har rest sig från bugandet (rukū’) anses den senkomne, trots att han inte har reciterat Sura al-Fātiḥah, ha fullföljt den pågående böneenheten (rak‘ah) och behöver inte komplettera med den..

Exempel som illustrerar hur man gör när man kommer sent till en gemensam bön

Den som ansluter till gryningsbönen (fajr) i den bugande positionen i den andra böneenheten (rak‘ah) måste, efter att imamen har avslutat bönen med den avslutande hälsningen (taslīm), resa sig till ståendet och förrätta gryningsbönens första enhet (rak‘ah) som han ju har missat.

Den som ansluter till skymningsbönen (maĝrib) i den sittande position medan imamen läser den sista taŝahhud måste, efter att imamen har avslutat bönen med den avslutande hälsningen (taslīm), resa sig till ståendet och förrätta tre hela böneenheter (rak‘ah). Skälet är att anslutningen i det här fallet skedde i bönens slutskede när imamen läser den sista taŝahhud. En enhet räknas bara som förrättad om man ansluter sig till den innan imamen har rest sig från bugandet (rukū’).

Den som ansluter till middagsbönen (ẓuhr) i den bugande positionen i den tredje böneenheten (rak‘ah) har, när imamen har avslutat bönen med den avslutande hälsningen (taslīm), förrättat två kompletta böneenheter (rak‘ah) som för honom räknas som middagsbönens två första. Efter att imamen har avslutat bönen med den avslutande hälsningen (taslīm) måste han därför resa sig till ståendet och förrätta middagsbönens tredje och fjärde enhet.

Kallelsen till bön (ad̂ān)

Böneutropet (ad̂ān) är i Guds ögon en av de mest förtjänstfulla handlingarna.

Syftet med böneutropet (ad̂ān) är att kalla människor till bön och signalera att tiden för en viss bön har infallit. En annan kallelse, iqāmah, kallar muslimerna att ställa upp sig för att påbörja en föreskriven bön. Till en början samlades muslimerna när de trodde att det var tid för bön men det var ingen som kallade samman dem. En dag diskuterade de hur de skulle göra för att samla alla till bön.

Vissa föreslog att man skulle använda en klocka som de kristna medan andra förordade en bagges horn enligt en urgammal judisk sed. En av Profetens följeslagare, ʻUmar ibn al-K̂aṭṭāb, kom då med förslaget att utse någon att kalla människor till bön. Profeten b samtyckte, vände sig till Bilāl och sa: ”Res dig, Bilāl, och kalla människor till bön.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 579; Ṣaḥīḥ Muslim: 377)

Att recitera böneutropen ad̂ān och iqāmah

Såväl ad̂ān som iqāmah måste reciteras när det är fråga om en hel grupp (gemensam bön) men inte om det handlar om en person som ska förrätta enskild bön. Om en grupp avsiktligen utelämnar dem är deras bön fortfarande giltig men de betraktas som syndare.
Ad̂ān bör reciteras med vacker och hög röst så att människor kan höra den och komma till moskén för att förrätta den gemensamma bönen.
Det finns olika versioner av ad̂ān som alla är godkända av Profeten b. Följande är den vanliga ordalydelsen:

Iqāmah

Allāhu akbar, Allāhu akbar (Gud är större än allt, Gud är större än allt)
aŝ hadu an lā ilāha illa Allāh (Jag vittnar om att det inte finns någon som har rätt att dyrkas utom Gud)
aŝ hadu anna muḥammadan rasūlullāh (Jag vittnar om att Muhammad är Guds sändebud)
ḥayyaʻal aṣ-ṣalāh (Kom och förrätta bönen)
ḥayyaʻal al-falāḥ (Kom till framgång)
qad qāmatiṣ-ṣalāh, qad qāmatiṣ-ṣalāh (Bönen börjar, bönen börjar)
Allāhu akbar, Allāhu akbar (Gud är större än allt, Gud är större än allt)
lā ilāha illa Allāh (Det finns inte någon som har rätt att dyrkas utom Gud)

Ad̂ān

Allāhu akbar (Gud är större än allt) (fyra gånger)
aŝ hadu an lā ilāha illa Allāh (Jag vittnar om att det inte finns något som är värt att dyrka utom Gud) (två gånger)
aŝ hadu anna muḥammadan rasūlullāh (Jag vittnar om att Muhammad är Guds Sändebud) (två gånger)
ḥayyaʻal aṣ-ṣalāh (Kom och förrätta bönen) (två gånger)
ḥayyaʻal al-falāḥ (Kom till framgång) (två gånger)
Allāhu akbar (Gud är större än allt) (två gånger)
ā ilāha illa Allāh (Det finns inte någon som har rätt att dyrkas utom Gud)

Gud belönar varje steg som tas till moskén.

Att svara på ad̂ān

Det är rekommenderat att ordagrant upprepa varje del av böneutropet (ad̂ān) efter utroparen (muʼad̂d̂in), förutom efter ḥayyaʻal aṣ-ṣalāh (kom och förrätta bönen) och ḥayyaʻal al-falāḥ (kom till framgång) efter vilka man säger: lā ḥawla wa lā quwwata illa billāh (det finns ingen makt eller kraft utom hos Gud).

Efter böneutropet (ad̂ān) är det rekommenderat att läsa följande åkallelse: Allāhumma rabba hād̂ih-id-daʻwat-it-tāmmati, waṣṣalāt-il-qāʼimati, āti Muḥammadan-il-wasīlata wal-faḍīlata, wa bʻat̂u maqāman maḥmūdan allad̂ī waʻadtah (Gud! Herre över detta fulländade utrop och denna påbjudna bön, skänk Muhammed medlingen och äran, och ta honom upp till den höga position som Du har lovat honom ).