Undergivenhet och koncentration i bönen

En tjänare är som närmast sin Herre när han faller ned på sitt ansikte i bön. .

Undergivenhet och koncentration (k̂uŝūʻ) utgör bönens essens och inbegriper djup koncentration och total undergivenhet inför Gud, där man gör sitt yttersta för att fokusera på och förstå de verser ur Koranen och de åkallelser och lovprisningar som reciteras i bönen.

Detta är en av de mest förtjänstfulla dyrkanshandlingarna som Gud l betraktar som ett av de troendes kännetecken. I Koranen sägs: Det skall gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne... (Sura al-Mu’minūn, 23:1-2)

De som förevisar undergivenhet och koncentration (k̂uŝūʻ) i sin bön får känna dyrkans och trons sötma. Profeten b sa: ”Bönen är källan till min största glädje.” (Sunan Nasa’i: 3940)

Hur man förevisar undergivenhet och koncentration (k̂uŝūʻ) i bön

Det finns ett flertal sätt som hjälper till att utveckla detta tillstånd av undergivenhet och koncentration i bönen, bland annat följande:

1. Att göra de nödvändiga förberedelserna inför bönen

Dessa inbegriper att gå tidigt till moskén (gäller män), utföra de rekommenderade handlingar som föregår bönen, bära lämpliga och fina kläder samt gå till moskén med ödmjukt sinne och värdighet.

2. Att hålla störande inslag borta

Man ska inte förrätta bön om det finns störningsmoment som kommer att påverka koncentrationen såsom bilder, höga ljud, nödighet eller hunger och törst efter mat som redan är serverad. Genom att undvika sådana störningsmoment utvecklar man ett rofyllt sinne som banar väg för bättre koncentration i denna storslagna dyrkanshandling som man är i färd med att utföra.

3. Tumaʼnīnah

Tumaʼnīnah har ingen motsvarighet på svenska och betyder vanligen att undvika jäkt och stress och att inte gå från en position till nästa position utan att ha låtit den tid gå som det tar för kroppen att bli stilla. Profeten b förrättade aldrig sina böner i hast. Han utförde alla positioner och rörelser perfekt och gick aldrig från en position till nästa utan att åtminstone låta den tid gå som det tar för kroppen att bli stilla. Han uppmanade de av sina följeslagare som hastade igenom sina böner att ta sin tid i alla bönens moment och rörelser och göra dem ordentligt och på rätt sätt. Han ville inte att de skulle skynda igenom bönen, och jämförde ett skyndsamt förrättande av bönen med kråkors pickande.

Vid ett tillfälle sa han till sina följeslagare: ”Den värsta sortens tjuv är den som stjäl från sin bön.” De frågade honom: ”Hur kan man stjäla från sin bön?” Han svarade: ”Genom att inte göra bugandet och nedfallandet ordentligt.” (Musnad Aḥmad: 22642)

De som skyndar sig igenom sina böner kan omöjligen upprätthålla djup koncentration och total undergivenhet inför Gud l, ty brådska påverkar utan tvekan koncentration och ödmjukhet i bönen och minskar den belöning man får.

4. Att begrunda Guds storhet

Vi bör begrunda Skaparens storhet, se Hans fulländning och bli medvetna om våra egna svagheter och brister. Den som begrundar Guds storhet kan inte undgå att i jämförelse se sin egen värdelöshet. Detta ökar vår vördnad för Gud l och får oss att åkalla Honom och undergivet och innerligt be Honom om saker. Vi måste också minnas den eviga sällhet som Gud l har i beredskap för den lydiga troende, och den stränga bestraffning som Han har förberett för de icketroende. Vi måste också tänka på den dag då vi kommer att stå framför Gud l inför den slutliga domen.

I Koranen säger Gud l att de som gör detta är de som kan vara säkra på att få möta Honom: Sök med tålamod [Guds] hjälp i bönen! Det är förvisso en svår [väg] utom för de ödmjuka, de som vet att de är kallade att möta sin Herre, att de skall återvända till Honom. (Sura al-Baqarah, 2:45-6)

Ju mer medvetna vi är om att Gud l kan höra oss, ge till oss och besvara våra böner, desto större ödmjukhet utvecklar vi och desto mer kommer vi att begrunda Guds storhet.

5. Att reflektera över Koranens verser och andra yttranden i bönen och svara på dem

Koranen uppenbarades för att man skulle reflektera över den. I Koranen sägs: Detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muhammed]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet, om de har förstånd. (Sura Ṣād, 38:29) Man kan omöjligen göra detta om man inte förstår de åkallelser, lovprisningar, tacksägelser och verser ur Koranen som läses i bönen. Genom att reflektera såväl över innebörden av det man reciterar som över ens eget tillstånd kommer man att öka sin koncentration och ödmjukhet i bönen och även röras till tårar och hänryckning. Den känslomässiga effekten blir tydlig med varje vers som man lyssnar på. I Koranen sägs: De som, när de erinras om sin Herres verser, inte störtar ned, blinda och döva.(Sura al-Furqān, 25:73)

Fredagsbönen (aṣ-ṣalāt al-jumuʻah)

Worshippers must listen attentively to the Friday sermon and must not engage in anything which is bound to distract them from it. .

Fredagsbönen (aṣ-ṣalāt al-jumuʻah) är en religiös plikt som ersätter fredagens föreskrivna middagsbön (aṣ-ṣalāt aẓ-ẓuhr). Det är en av de mest upphöjda islamiska ritualerna och en av de bekräftade obligatoriska handlingarna. En gång i veckan, på denna dag, samlas muslimerna för att lyssna till imamens predikan och sedan förrätta fredagsbönen.

Förtjänster med fredagen

Fredagen är veckans främsta och mest upphöjda dag, och Gud l har befrämjat den framför andra dagar till följd av en rad förtjänster med den:

• Gud l har valt ut den särskilt för muslimerna. Profeten b sa: ”Gud ledde dem som kom före oss bort från fredagen. Judarna fick lördagen och de kristna söndagen. Sedan frambringade Gud oss och vägledde oss till fredag.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 856)
• Den dagen skapade Gud l Adam och då kommer Domedagen att infalla. Profeten b sa: ”Fredag är den främsta dagen med soluppgång. Denna dag skapades Adam, på den släpptes han in i paradiset och på den avvisades han därifrån. Domedagen kommer också att infalla en fredag.” (Ṣaḥīḥ Muslim: 854)

Vem är skyldig att förrätta fredagsbön?

Fredagsbönen (aṣ-ṣalāt al-jumuʻah) är en religiös skyldighet för dem som uppfyller följande kriterier:

1. Man. Kvinnor är inte skyldiga att förrätta den.
2. Ur juridisk synvinkel ansvarig (mukallaf) i förhållande till sina handlingar. Fredagsbönen är inte en skyldighet för psykiskt sjuka eller för barn som inte har nått puberteten.
3. Permanentboende. Fredagsbönen är inte en skyldighet för resande eller för dem som är bosatta på landsbygden långt utanför tätorter.

Fredagsbönen: Etikett och föreskrifter

1. Det är rekommenderat att göra den rituella helkroppstvättningen (ĝusl), ta på sig fina och rena kläder och gå tidigt till moskén.
2. Muslimer samlas i moskén. Imamen kliver upp på den trappa, upphöjning eller balkong (minbar) från vilken predikan framförs, vänder sig mot åhörarna och håller sin predikan (k̂uṭbah) som vanligen består av två delar mellan vilka han sitter ner en kort stund. I predikan påminner imamen dem om att ständigt ha Gud i åtanke, ger dem råd, predikar för dem och reciterar verser ur Koranen.
3. Muslimer är ålagda att uppmärksamt lyssna på predikan. De är inte tillåtna att samtala eller göra något annat som avleder deras uppmärksamhet och hindrar dem att ta del av predikan, även om det skulle vara något så oskyldigt som att pilla med mattan, stenar eller sand.
4. Imamen stiger sedan ner från minbar och leder församlingen i en bön på två böneenheter i vilken han reciterar Koranen med hög röst.
5. Fredagsbönen kan bara genomföras om ett visst antal personer finns på plats. Om någon missar den av något giltigt skäl kan han inte ta igen den och den är ogiltig om han förrättar den enskilt. Han ska i stället förrätta den vanliga middagsbönen (ẓuhr).
6. Om man kommer sent till moskén och ansluter till fredagsbönen när det är mindre än en böneenhet kvar (dvs. efter att imamen har rest sig från bugandet i den andra enheten) har man missat fredagsbönen och måste efter det att imamen har avslutat den förrätta den vanliga middagsbönens fyra böneenheter.
7. De som är undantagna från skyldigheten att förrätta fredagsbönen, såsom kvinnor och resande, behöver inte förrätta middagsbönen (ẓuhr) om de redan har deltagit i fredagsbönen i moskén.

De som är undantagna från skyldigheten att delta i fredagsbönen

Islam betonar att muslimer som inte är undantagna från att förrätta fredagsbön måste delta i den, och varnar dem för att i stället sysselsätta sig med världsliga ting: Troende! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där Guds namn åkallas; detta är för er det bästa - om ni [bara] visste! (Sura al-Jumuʻah, 62:9)

Islam varnar också för att Gud l kommer att försegla hjärtana på dem som uteblir utan något giltigt skäl. Profetenb sa: ”Gud kommer att försegla hjärtana på dem som av ren försumlighet och utan giltigt skäl uteblir från tre fredagsböner i följd.” (Sunan Abu Dāwūd: 1052; Musnad Aḥmad: 15498) Detta betyder att Han kommer att täcka över deras hjärtan och belägga dem med okunskap på samma sätt som med hjärtana hos hycklarna och de trotsiga människorna.

Som giltiga betraktade ursäkter för att inte närvara vid fredagsbönen är om deltagande skulle innebära onormalt stora svårigheter eller leda till allvarlig skada för ens hälsa eller få ett avgörande inflytande på ens levebröd.

Kan ett förvärvsarbete som avkräver en att arbeta vid tiden för fredagsbönen betraktas som en giltig ursäkt för att inte närvara?

[Varna dem och] säg: «Det som [väntar er] hos Gud är bättre än ytlig förströelse eller [ett tillfälle att göra] en vinst … (Sura al-Jumuʻah, 62:11)

Generellt är ett arbete som förutsätter att man arbetar vid tiden för fredagsbön inte ett giltigt skäl att utebli från fredagsbönen, ty Gud l befaller oss att lämna våra världsliga angelägenheter när vi hör kallelsen till fredagsbön. Troende! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där Guds namn åkallas; detta är för er det bästa - om ni [bara] visste! (Sura al-Jumuʻah, 62:9) En muslim är därför skyldig att leta efter arbeten som inte hindrar honom från att följa religiösa skyldigheter, oavsett om det erbjuder lägre lön.

I Koranen sägs också: …Gud visar var och en som fruktar Honom en utväg ur [alla svårigheter] och sörjer för honom på ett sätt som han inte kan förutse; och den som litar till Gud behöver inget annat [stöd]. (Sura aṭ-Ṭalāq, 65:2-3)

Den resandes bön

• Vid förflyttning från en plats till en annan eller vid temporär bosättning som varar mindre än fyra dagar kan en resande förkorta de böner som består av fyra böneenheter till två enheter för var och en. Den resande förrättar då alltså två böneenheter i stället för fyra för middagsbönen (ẓuhr), eftermiddagsbönen (‘asr) och kvällsbönen (‘iŝā), såvida bönen inte förrättas bakom en permanent bosatt böneledare (imam) i vilket fall den resande följer imamen.

• En resande kan låta bli att förrätta de frivilliga böner (sunan ar-rawātib) som vanligen förrättas i anknytning till de föreskrivna bönerna, med undantag för de frivilliga två enheter som brukar förrättas före gryningsbönen (fajr).
• En resande kan slå ihop middagsbönen (ẓuhr) och eftermiddagsbönen (‘asr) respektive skymningsbönen (maĝrib) och kvällsbönen (‘iŝā). Middags- och eftermiddagsbönerna förrättas då direkt efter varandra vid tiden för antingen middags- eller eftermiddagsbönen, och skymnings- och kvällsbönerna förrättas direkt efter varandra vid tiden för antingen skymnings- eller kvällsbönen. Denna möjlighet tjänar framför allt till att underlätta för den resande under själva färden.

Den sjukes bön

En muslim måste förrätta de föreskrivna bönerna under alla omständigheter så länge han är vid fullt medvetande och inte har nedsatta mentala förmågor. Islam tar dock hänsyn till människors olika belägenheter och särskilda behov och har särskilda regler för sjuka.

Förtydligande av denna punkt:

• Den som är alltför sjuk för att kunna stå upp, eller om ståendet kommer att försena eller för-hindra tillfrisknandet, är tillåten att förrätta bön sittande. Om inte detta heller är möjligt kan han förrätta bönen liggande på sidan. Profeten b sa: ”Förrätta bönen stående; om du inte kan stå – be då sittande; om du inte kan sitta – be då liggande på sidan.” (Ṣaḥīḥ Al-Buk̂ārī: 1066)

• Den som inte kan utföra bugandet eller nedfallandet lutar sig framåt efter bästa förmåga.
• Den som inte kan sitta på golvet kan sitta på en stol eller någonting annat.
• Den som till följd av sjukdom inte kan utföra den rituella tvagningen (wuḍū) inför varje bön kan slå ihop middagsbönen (ẓuhr) och eftermiddagsbönen (‘asr) respektive skymningsbönen (maĝrib) och kvällsbönen (‘iŝā).
• Den som till följd av sin sjukdom inte kan använda vatten kan göra den torra tvagningen (tayammum) i stället och sedan förrätta bönen.